AI-modellerna har blivit grymma på att organisera våra tankar – men de ljuger ofta självsäkert. Så skiljer sig jättarnas chattbotar åt.
Generativ AI från företag som Google och OpenAI har blivit vardag för många som vill bolla idéer eller organisera sina tankar. Men även om verktygen blivit extremt bra på att presentera information, dras de med ett välkänt problem: de kan med stor självsäkerhet presentera rena felaktigheter.
Under ytan är stora språkmodeller, så kallade LLM:er, egentligen avancerade gissningsmotorer. Deras kärnuppgift är att förutspå vilket ord som ska komma härnäst. Det gör att de ofta ber om ursäkt och snabbt ändrar sig först när användaren själv påpekar ett uppenbart fel.
Idag finns det en uppsjö av modeller, som Chat GPT, Googles Gemini och Anthropics Claude, men de skiljer sig stort under huven. Vissa modeller är bäst på att skriva kreativa berättelser, medan andra briljerar när det gäller logiskt tänkande och komplex kodning.
För att veta vilken AI som är bäst använder branschen numera avancerade utvärderingsverktyg. Genom att ställa två modellers svar sida vid sida kan man mäta vilken som ger de mest korrekta och människolika svaren på en specifik uppgift.
För vanliga konsumenter handlar valet ofta också om integritet. De flesta stora chattbotar kräver inloggning och sparar användardata för att träna framtida versioner. Samtidigt rör sig utvecklingen nu mot nya "resonemangsmodeller" som tar längre tid på sig att tänka innan de svarar – allt för att sätta stopp för de självsäkra lögnerna.
Läs också:
