Stater miljardsatsar på ”suverän AI” för att bli oberoende av techjättarna. Men experter varnar: den utländska mjukvaran styr fortfarande.
Begreppet ”suverän AI” har blivit ett av teknikvärldens hetaste surrord. Både stater och storföretag plöjer nu ner miljarder i att bygga upp egna, lokala AI-system för att slippa hyra in sig hos de amerikanska och kinesiska molnjättarna.
Tanken är att ha total kontroll över sin egen data och infrastruktur – något som blivit allt viktigare även för europeiska aktörer i spåren av striktare dataskyddslagar. Men i techvärlden sprider sig nu en insikt om en inbyggd motsägelse: en lokal datahall är inte samma sak som en oberoende AI.
Även om servrarna står innanför landets gränser drivs de nästan uteslutande av processorer, så kallade grafikkort, från amerikanska Nvidia. Ovanpå det körs ofta stängd mjukvara och inlånade AI-modeller från andra sidan Atlanten.
Ett tydligt exempel är Förenade Arabemiraten, som satsat enormt på egen AI-infrastruktur men ändå tvingas anpassa sig efter de geopolitiska spelregler som styr tillgången på hårdvara. Dessutom kostar det på för miljön. En ny forskningsrapport uppskattar att ett suveränt AI-kluster i regionen med drygt tusen grafikkort slukar över 30 miljoner liter vatten per år bara för kylning.
För att uppnå äkta oberoende krävs enligt branschexperter kontroll över fyra pelare: data, infrastruktur, AI-modeller och mjukvara. Men att nå dit är i dagsläget snudd på omöjligt.
Precis när kraftfulla AI-modeller med öppen källkod faktiskt har kommit ikapp de kommersiella jättarna, har hårdvaran för att köra dem på egen hand blivit en extrem bristvara. Frågan många nu ställer sig är var man ska dra gränsen – räcker det att äga maskinerna, eller är den suveräna drömmen bara en illusion?
Läs också: